
Sade Adu och hennes band Sade förändrade en hel generation soulfans och musiker en smula med sin debut från 1984.
Sist jag hörde att Alexander O´Neal varit i Stockholm så hade han, enligt uppgift, ramlat ihop på scenen en knapp kvart in i konserten. Det här var nu några år sedan, och då var i alla fall, enligt samma uppgift, Alexander en rätt sliten syn. Hur det är med det där idag vet jag egentligen inte. Men enligt hans hemsida verkar han fortfarande jobba på så vi hoppas på det bästa. För mig är i alla fall Alexander fortfarande den bästa sångaren som någonsin Jimmy Jam och Terry Lewis producerat.

Stevie Wonder behöver ingen introduktion. Alla känner vi till magin som omgav Stevies experimentella 1970-tal. Att Mats Nileskär en gång sagt att Songs in the key of life är den enda skiva han skulle ta med sig till en öde ö säger väl en del om hans verk. Sorgligt nog får Stevies 1980-tal sällan samma cred.
Långt innan Marques Houston blev något så när framgångsrik soloartist och mentor för än mer framgångsrika B2K, var han själv medlem i nittiotalets motsvarighet till just B2K, Immature. Att bandet verkligen var just unga och omogna, kan ses som en förklaring till att Houston under den här tiden gick under det über-pinsamma artistnamnet Batman.

Det finns många exempel på artister och producenter som känns som gjorda för varandra till den grad att det blir till ren magi varje gång de möts. Som med Snoop och Dr Dre eller Usher och Jermaine Dupri. Men frågan är om jag kan komma på något bättre exempel på detta fenomen än med Boyz II Men och Jimmy Jam & Terry Lewis.






Av alla de hundratals rnb-grupper som försökte sig på en karriär under nittiotalets new jack swing-era så fanns det ett fåtal som verkligen gjorde avtryck och förde hela genren framåt. En av de mest inflytelserika grupperna under denna era var Jodeci, vars sound än idag kan spåras i mycket av den rnb som spelas i radion. Gruppen bestod av två brödrapar, K-ci & Jojo Hailey med sina superröster samt Dalvin & DeVante (egentligen Donald) "DeVante Swing" DeGrate som stod för större delen av låtskrivandet och produktionen.
Tidigt 2000-tal hade jag och min gode vän Magnus onsdagsklubb på baren Gossip i Göteborg. En ganska fin liten rnb och soulklubb där hiphop var portförbjudet. Hiphop-gubbar var dock inte portförbjudna, trots att det på den här tiden inte alls var självklart att tuffa pojkar dansade till rnb (speciellt inte stadens lite tuffare hiphop-garde). Jag noterade dock, diskret såklart, att det fanns en låt som kunde få pojkarna Dainja, Embee eller Supreme att släppa väggen och skåla litesådär nonchalant som bara de kan.