Stevie Wonder behöver ingen introduktion. Alla känner vi till magin som omgav Stevies experimentella 1970-tal. Att Mats Nileskär en gång sagt att Songs in the key of life är den enda skiva han skulle ta med sig till en öde ö säger väl en del om hans verk. Sorgligt nog får Stevies 1980-tal sällan samma cred.Låtar som ´I just called to say i loved you´, med sitt stela, tidstypiska trumkomp - blandat med den (då) nya teknologins syntar föll aldrig i kritikernas smak. I min låda har den perioden dock sannerligen varit en popfest. Inte minst den här, sorgligt bortglömda pärlan ´Love light in flight´ (1984) från det rakt igenom Stevie-producerade soundtracket till den romantiska komedin The woman in red från samma år.
Kalla ko-klockor, slapbass, reverb:iga snares och plottriga 84-syntar - blandat med Stevies sanslösa tajming, är ren och skär popeufori om du frågar mig. En värld där less is more och där tekniken aldrig får stå i vägen för melodierna. Och bilden (kolla bilden!) Stevie i figursydd tjocktröja, med skinndetaljer på axlarna, mitt i havet av analoga rymdsyntar. Tänk om han varit 25 år idag, bott i Paris och hängt med Ed banger-gänget.
Love light in flight håller jag lätt som en av hans bättre! Riktig kiosk vältare
SvaraRadera