Midtempo-salsa

1995, mitt i nittiotalet så kom den en hel drös med rnb som fastnat i midtempofåran. Mary J Blige hade blivit the queen of hiphop soul - och hennes soulindränkta midtempostänkare som 'Mary Jane All night long', Biggys 'One more chance/Stay with me' och såklart 112:s 'Only you' var enorma klubbrökare. Överallt, till och med i Sverige, dansade headsen tillsammans med rnb-brudarna i 93 bpm. Vilket är väääldigt sakta med dagens mått.

Kellz

Mats Nileskär, P3:s legendariska musikreporter, och jag diskuterade Kellz en gång. När jag sa hur trist det var att Kelly, vid sidan om sina fantastiska album, gillade att stänka urin på fjortisar så svarade Mats iskallt. "Om det hade funnits videokameror på Marvin Gayes tid".

Barbecue @ Keith's

1997 bodde undertecknad i Harlem, Ny. 125e gatan, ett löskokt äggkast från St. Nicholas av. Stationen där A-train visslade förbi var tionde minut. Och endast ett hårdkokt äggkast därifrån bodde även Keith Sweat.

Tevin oh Tevin

Av Michael Jacksons wannabees har popvärlden sett både det ena och det andra, av skiftande kvalitet. Tevin Campbell är ingen imitatör, men han är dock en av de allra finaste rnb-artister som kommit fram med just en "Michael-röst" som största tillgång.

Vit mans RnB

Att som vit snubbe i början av nittiotalet gilla hiphop och rnb var inte enkelt. Jag förstår att det kan vara svårt att relatera kring för er lite yngre läsare födda i mitten av 1980-talet och framåt. Men så var det faktiskt. Det var, för att tala klarspråk, inte okej. Och då menar jag inte bara släktens 40-plussare som aldrig förstod det där med stora byxor och kepsen på sned. De som "yo:ade" med fingrarna eller började härma en gungande gångstil när man kom till släktträffen. De som log och tänkte att "det går nog över". Samma sak gjorde ofta arbetsgivare, gamla klasskompisar eller fotbollskamrater i laget.