En man kan gå ner på knä, knäppa upp skjortan och låta regnet strila ner över guldkorset och sjunga textrader om saknad. Han kan stå i en boxningsring med bar överkropp, sträcka handskarna i skyn och utbrista "Im the worlds greatest". Men en man kan aldrig förmedla den sårbarhet, längtan och nakenhet som Riperton och Badu kan.
Minnie Riperton (1947-1979) är mest känd som sångerskan vars röst expanderade över hela fem oktaver. Näst mest känd (i USA) som ett av de första offentliga ansiktena för bröstcancer. Jag minns henne så länge jag lever för det här.
Erykah Badu kräver liten introduktion. Jag bodde i New York den sommaren den här plattan precis kommit ut, och bevittnade själv på nära håll vilken impact den hade. Tjejerna i Harlem som tidigare gått i Li'l Kim-päls och Gucci-fakes medan de sippade 40 ounzes till den friterade kycklingen på Southern, gick nu helt plötsligt på bokcirkel, virade lakan runt skallen och talade om att semestra i "the mother land".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar