Av Michael Jacksons wannabees har popvärlden sett både det ena och det andra, av skiftande kvalitet. Tevin Campbell är ingen imitatör, men han är dock en av de allra finaste rnb-artister som kommit fram med just en "Michael-röst" som största tillgång. Denna pricksäkra sopran-crooner stod på toppen av sin karriär redan som 17-åring, då den idag klassiska midtempo-stänkaren 'Can we talk' (skriven av Babyface) toppade listor och bröt bitar av tonårsflickors hjärtan. Låten behandlade det inte helt obekanta ämnet "kärlek i high school-ålder", samma ämne som modernare artister som Li'l Mama gjort karriär på. Sånt skrevs det alltså även om på 1990-talet. Trots att ringsignaler ännu inte var en aktuell affärsidé.
Texas-Tevin upptäcktes av Quincy Jones som 11-åring, fick som 13-åring sitt genombrott då han leadsjöng på Quincys 'Tomorrow (a better you better me)'. Gjorde sen ett fint inhopp på den Prince-skrivna 'Round & Round' (från ledmotivet till Graffiti Bridge) och släppte album - men blev aldrig finare, mer mitt i prick, eller mer självklar än när han stod där i årstypisk flanellväst med foder 1993. På skolgården, med polarna, i parken. I kängor och en high-top a´la Scottip Pippen och frågade i en refräng, om han och den där tjejen inte bara kunde prata lite. Just där och då var Tevin, oh Tevin. Idag är han ännu en dussinartist som gör neo-soul. Det glömmer vi gärna då vi tittar på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar