England var en kokande gryta av kreativ soul under både slutet av åttio och början av nitiotalet. Det vet ni som fastnade för Soul 2 Soul eller Sade. Frågan är dock om inte Omar är en av de mer mystiska förnyare av soul som någonsin kommit från öriket.
"Eklektisk" är ju ett populärt, på gränsen till utnött ord av dagens musikrecensenter. Få har varit just mer eklektiska än Omar anno 1990. Omar, från London, fick musiken redan från födseln från pappa Byron som både drev skivbolag och var (precis som Omar) multiinstrumentalist.
16 år gammal debuterade också Omar på pappas skivbolag, men det var inte förrän 1990 som hans platta There´s nothing like this skulle ge det där ordet eklektisk en helt ny innebörd.
Helt orädd för att hamna i lökfacket blandar han jazz, afro, soul, rnb och elektronisk funk på ett sätt som ingen hört maken till. Det låter fantastiskt (som i titelspåret) eller analogsyntsåsigt (som i ´I´m in love´) men tråkigt blir det aldrig. Jag kan fortfarande, så här 20 år senare, fortfarande slitas mellan känslorna magiskt och vedervärdigt när jag lyssnar.
Kolla bara videon. Vem vill egentligen inte vara Omar? Så sval, så cool, så ananas-frisry och så rätt där bland vackra brittiskor med basker och tygscarfs, där glider han fram och ger soulhunken en helt ny innebörd.
Det här var alltså år och dagar innan termen "neo-soul" uppfunnits och Omars okonventionella låtskrivarstil var något helt oväntat i tider då var och varannan "cool ungdom" åkte till London och kom hem med vita tees med smile-märken och acid jazz-tolvor. Efter den ihjälkramade debuten blir Omar både kallad "the founder of U.K nu-soul", hyllad av artister som Stevie Wonder och livrädd för livet i rampljuset. Samtidigt som han (trots ´I´m in love´) ger Korg M1-synthen ett rejält uppsving på marknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar