Sverige har alltid varit ett rnb-världens u-land. Precis som svensk hiphop så snubblar vi ofta innan det är där, vi fastnar på vägen.
På det enda vi verkar kunna, på det enda som verkar vara genuint "svenskt". På progg eller i folkmusik om det nu inte (som det oftast blir) bara låter som en kopia på en artist som redan finns i USA. Det senare har varit fallet med i stort sett all svensk hiphop utom möjligtvis The Latin Kings, Loop Troop och någon enstaka till som lyckats sätta ett personligt avtryck på sin amerikaniserade musik. Det är därför vi inte har någon scen för hiphop idag. Vi var för dåliga. Varför ska man lyssna på Petters ´Det går bra nu´när Pharell redan gjort en ´Drop it like its Hot¨?
Likaså med svensk rnb. Det mesta har låtit Fre och lågbudget-Jodeci-från förort-med tillhörande videos med "gussar". Kaahs katalog och Blacknuss ´Dinah´ är i stort sett de enda undantagen. Kaah för att han låter Prince möter electrorymden men ändå Norrköping. 'Dinah' för att hantverket bakom är så oerhört skickligt utfört. Melodin, soundet, topline, känslan. Kanske det enda svenska exemplet inom hiphop och rnb där faktiskt kopian på något som redan finns, faktiskt är bättre.
Blacknuss 'Dinah' (1996) är inte bara vårt lands genom tiderna bästa rnb-låt. Det är EN av den tidens bästa rnb-låtar. Inkluderat R Kelly. Inkluderat Teddy Riley och Jimmy Jam och Terry Lewis. Inkluderat you name who.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar